Att få återvända till en plats som Aya Secondary school
utanför Kondoa, utanför Dodoma i Tanzania är en särskild känsla. Det var
fantastiskt att få återse goda vänner och människor som jag ändå kunnat ha
kontakt med under åren. Har man inte varit på Aya så har man heller inte
riktigt varit på landet LANDET. Dryga 45 minuter från Kondoa rakt ut i bushen.
En liten liten by med tillhörande skola. Ute i skogen finns det små
bosättningen där människor bor ytterst enkelt.
Volontärer från Glimåkra folkhögskola har under många år
tillbaka fått leva i denna goa miljö och lära sig ett och annat om livet.
Elektriciteten försvann nu någon gång varje dag under de fem
dagar vi var där. Och vattentunnorna fick förbli opåfyllda då vi lämnade. Men det går finfint att leva och ha det gött
ändå. Men nog ser vi fram emot en varm dusch alltid, får se när det bli!
Idag lämnade vi skolan, sa hejdå till alla med vemod och
åkte in till Kondoa. Samhället som jag sett som min ”stad” då jag bodde här för
några år sedan. Det har hänt väldigt mycket. Det finns internet i centrum, en
liten supermarket a la Tanzania, och de säljer tajts på marknaden. Det händer
otroligt mycket här på två år, mycket mer än vad någonsin skulle hända i
Sverige på två år. Det är kanske därför det kallas utvecklingsland?!?!?
Nu ser jag fram emot en myskväll med Mikaela och en go film.
(Mm, vi har faktiskt några filmer på datorns för särskilt utvalda tillfällen).
Imorgon åker vi tidigt mot Dodoma och det stundande
julfirandet! Ser fram emot ännu en skumpig bussresa på Tanzanias vägar.
Med fina flickor hos familjen Laibon. Sofia, som jag bär var nyfödd då jag var här sist. Så roligt att få se henne väx upp och bli stor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar