C- Uppsatsen

Vi skriver vår uppsats om Anknytning (attachment parenting and bonding in childhood). Vi har nu fått möjligheten att intervjua tio sjuksköterskor och håller på att arbeta vidare med texterna. Det är verkligen intressant. Försämrad anknytning som barnet kan få till sin vårdnadshavare kan ge så stora konsekvenser och olika konsekvensen här jämfört med Sverige. Ett barn i Tanzania har en mycket större risk att bli föräldralös än ett barn som föds i Sverige och då hänger mycket på att det sedan har någon släkting som har möjlighet att ta hand om dem, både ekonomiskt och emotionellt. Annars kommer det barnet inte kunna gå i skolan eller få utbildning, det barnet får inga som helst framtidsutsikter eller hopp om en god framtid. I stort handlar det alltså om antalet dödliga sjukdomar, samhällets uppbyggnad och skydd, släktingar med ekonomiska möjligheter utöver sin egen familjs behov. Ämnet för vår studie blev plötsligt så mycket större än vi tänkt från början.

Själva anknytningen i sig är universell. Alla barn har behov av ett starkt band till sin mamma eller närmste annan vårdnadshavare för en god fysik, psykisk, social och emotionell utveckling. Vill ni veta mer får ni läsa vår C-uppsats när den är färdig i vår!

Mzungu Mzungu!!!

En helt vanlig dag. Vi går bort till byn Illebula för att inhandla diverse förnödenheter; Sopkvast, disktrasor, khangas (tyg) att dekorera väggarna med, skor, tvättbalja och annat sånt som kan vara bra att ha. Vart vi än i världen ”Illembula” vänder så hör vi ”Viting” i bakgrunden. Att det kan vara så spännande! Men när jag sedan går hem från byn gåendes med tvättbaljan på huvudet kan jag ändå bjuda på det. Det gäller att spräcka lite fördomar och visa att vi faktiskt också kan anpassa oss. Det är dessutom hemskt smidigt att bära saker på huvudet, ni borde testa!

Illembula

Det är onsdag och vi har haft våra allra första dagar på sjukhuset i Illembula. Vi kom fram under eftermiddagen igår och gjorde oss hemmastadda i västerlänningarnas guest house – area. Det är en hel del studenter här från Sverige och Finland så tanzanierna är ganska vana vid att massa wazungu (vitingar) springer omkring och ställer frågor om allt och alla.

Vi hoppas på att få komma igång med våra intervjuer imorgon (efter en massa missförstånd idag). Vårt mål är att intervju sjuksköterskor här om anknytning dvs. hur relationen mellan barnet och dess vårdnadshavare etableras. Oftast handlar det om mamman men eftersom det är ganska vanligt att barn här förlorar sina föräldrar i tidiga åldrar så handlar det även om anknytningen till ev. annan vårdnadshavare. En intressant fråga man då kan ställa sig är ju hur denna förändrade anknytning påverkar barnet senare i livet?

Vi kommer att fortsätta jobba på framöver och förmodligen kommer dagarna att se ganska lika ut.

Frukost 07.15

Morgonbön i kapellet med resten av personalen 07.30

Klinikmöte 07.45

Ev. intervjuer/skrivande av uppsats/ Följa med på sjukhuset och utföra diverse aktiviteter som hör sjuksköterskeyrket till/Fältarbete med olika team från sjukhuset som åker ut till landet.

Lunch 13.00

Forts. av tidigare syssla

Kvällsmat 18.00

Övriga trevligtheter ni får fråga mig mer om!

Yes, nu vet ni hur min vardag ser ut en tid framöver!

Safari och Bussresa - Vilka dagar

Nu har mycket hänt på få dagar. Resa till Mikumi från Dodoma. 1,5 dagars safari med fantastiska djur och underbart väder. Ca 35 grader i skuggan, lagom skönt. När vi gick och la oss i måndags och fortfarande vad 31 grader började vi undrade lite.

Men idag drog vi iväg på nya äventyr mot Illembula hospital. Landskapet längs väger ändras otroligt mycket. Allt från torka, till skog, höga berg och djupa dalar städer och ödemark. Men det är verkligen en upplevelse att åka buss i Tanzania. Får ni möjlighet att göra det någon gång så måste ni pröva! Särskilt den vägen vi åkte idag, för farthinder fungerar inte riktigt på samma sätt som i Sverige. Hemma brukar man alltid stanna till lite innan farthindret så att bilen inte skadas, farten minskar och människorna hänger med inne i bilen på ett behagligt sätt. Detta fenomen existerade överhuvudtaget inte för vår busschaufför idag. Så fort som möjligt över farthindren så att det inte tar någon extra tid. Problemet för oss (som inte hade säkerhetsbälten, som inte fanns) var att rumpan inte längre satt kvar på sätet utan flög all världens väg och damp sedan ner med en ganska obehaglig duns vid varje hinder vi passerade.

Är man beredd blir det hela lite mer en känsla av att åka berg – och dalbana också med tanke på bussens hastighet.

Men fram kom vi och imorgon väntar en spännande första dag med presentation både på morgonbönen och klinikmötet. Det ser vi fram emot!

 

Efter nagra dagar av harlig avkoppling i Dodoma kommer vi imorgon att bege oss mot Mikumi nationalpark och titta pa lite roliga djur. Sedan bar det av mot Illembula hospital dar vi ska borja skriva pa c- uppsatsen.

En halsning fran oss. Vi har det fantastiskt bra! Vi hors och ses!

05.00 upp och hoppa, packa det sista, ut till taxin (som är sen) fort till Ubungu (Busstation i Dar es salam), trängas med folk, kasta i väskan där bak, vänta i bussen i 2 TIMMAR, åka från Dar es salm mot Morogoro, svettas lite, äta frukost (dvs. muffins och vatten), titta på Lionel Richie på tv:i bussen, njuta av utsikten vi snabbt åker förbi, framme i Morogoro, käka ris, med köttgryta och vattenmelon, åka vidare med Ulf, goda samtal och fina bilder på vägen. Och så var vi framme.

En resdag i Tanzania. Landskapet ändras dramatisk längs vägen. Från bördig grönska och tryckande hetta i storstad till röd jord, torka och småstadskänsla.

I morgon ska vi ut och se vad Dodoma har att erbjuda!!!

Än så länge har vi ännu inte fått i oss några sambusas, vitumbua eller mandaazi (Piroger/fikabröd – allt friterat). Det kanske är dags?