Att njuta av livet är en konst. Uttrycket Carpe Diem har
blivit vår tids ironi och något som man slänger sig med och vill uppnå i livet.
Att det är själva meningen med livet – att fånga dagen. Predikaren i bibeln
skriver om hur all vår möda under solen bara är tomhet, det finns egentligen
ingen mening med något. Men tillslut kommer han ändå fram till att det som är
värt att ta vara på i livet är att äta, dricka och att mitt i all sin möda
stanna upp och njuta. Två olika sätt att uttrycka något så svårt.
Jag kan minnas fina stunder och möten med människor som jag
haft och som jag ibland tänker att jag skulle vilja återuppleva bara för att få
en där goa känslan av att vara fullständigt närvarande i nuet. Några få
tillfällen i livet har jag upplevt att få någons fulla uppmärksamhet. Det är en
obeskrivlig känsla och en förmåga som jag själv gärna skulle vilja ha för att
kunna ge den upplevelsen vidare.
Dagen bjöd på en stor överraskning och levererade efter
mycket regn en strålande solig eftermiddag med en god bok och fika i
trädgården. Att äta, dricka och njuta av livet mitt i mödan blev plötsligt inte
en omöjlig tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar