Egentligen har jag inte någon särskild anledning till att jag börjar skriva på den här bloggen ikväll.
Jag sitter hemma i min lägenhet och ska snart iväg.
Jag funderade länge på vad den skulle heta
och det kom upp många underliga förslag ska ni veta.
Men tillslut blev det ett namn som jag själv blir lugn av
och med ett budskap jag vill lyfta fram.
Bli stilla låt tystnaden föra dig nära, närvaron finns där en kraft som vill bära.
Psalmen (762) som jag båda älskar och tycker mindre bra om.

Att vara stilla är något jag längtar efter. Inte en sån där längtan som jag känner en dag och sen glömmer bort utan en längtan som jag ständigt återkommer till. Längtan att få vara stilla mitt när stormen rasar eller snarare världens alla reklamskyltar, snabba cykelturer till skolan för att jag är sen eller känslan av att aldrig vara ensam för vem som helst kan när som helst ringa, sms:a eller maila mig och säga vad som helst som vänder upp och ner på min tillvaro. Att ständigt vara tillgänglig för alla är ett hot mot min längtan att bli stilla.

"Bli stilla" är också ett sätt för mig att försöka hjälpa mig själv att bli stilla. En påminnelse om att andas och bara vara till. Varje dag är ju faktiskt 24 timmar jag har att njuta av. Det blir sällan så, men en tanke är i alla fall ett steg framåt.